Ursäkta den dåliga uppdateringen.. Men ni förstår förhoppningsvis.

 

Idag är jag iaf hemma från Uppsala. Det är skönt, slipper resandet, hostattackerna på tåget och så slipper jag komma hem 21.30 som häromdagen.. Dom här "hemma-dagarna" är verkligen välbehövliga.

 

Läkaren ringde mig idag om provsvaren från i måndags. TSH, t3 och t4 var normala. Givetvis tog jag siffrorna på värdena! Det ska alla göra...! Bara en parentes. Immunproverna visade inte på ngn allvarligare brist hos immunförsvaret och jag antar att det är bra det med. Däremot så visade proverna på att jag kan ha astma........ Jag vet inte mkt om astma och när jag försöker relatera till det så ser jag framför mig hur en person står dubbelvikt, samtidigt som den försöker dra in luft i lungorna, det låter mkt ansträngt och ibland pipigt. Det är astma för mig.

 

Jag har inte sådana anfall. Men efter att ha läst på lite mer idag så vet jag att ett tecken på astma är långvariga infektioner, tex förkylning längre än tio dagar *Dööööh liksom* (kan man ha kortare än två månader?!), hosta, slem och att det kommer från luftvägarna. Tungt att andas, fast man ofta vänjer sig vid det tillståndet så att man inte reagerar direkt på det förrän man får luftrörsvidgande. Jag har funderat på det. Jag blir andfådd fort, sackar ofta efter och så känns det allt som oftast som att jag får ta i och andas extra hårt något andetag för att få i mig luft. Man behöver visst inte få de där anfallen för att ändå ha astma. Är som det mesta lite olika för de flesta..

 

Jag vet att jag har legat ner och bara andats. Då har jag sagt att det känns som att om jag inte "andas" åt mig själv så känns det som att kroppen skulle sluta andas. För att det är för tungt. Det kanske är ett tecken på ett tillfälle då jag verkligen känt efter och då märkt att det gått tungt? Min "kära" läkare från VC jag gick på förut sa ju för två vintrar sedan att jag skulle kommit dit tidigare, Att jag var sent ute och hade gått sjuk för länge.. Chansen var stor att jag skulle utvecklat "förkylningsastma". Vad som hände med det sedan vet jag inte. Föll i glömska?? Eller var det då jag fick Rhinocorten som för övrigt inte hjälpte ett dugg mot vad jag trodde jag fick den mot.. Dvs svullnaden i hålrummen i huvudet. Och varje litet hålrum som finns i huvudet heter bihålor fick jag lära mig i måndags.. Inte bara de som sitter i pannan och under ögonen.

 

Så nu väntar jag på remiss och ser fram emot en inte lika sjuk vinter som de två senaste. A just det.. Stress är visst en utlösande faktor.. Vet inte varför jag reagerade när jag läste just den punkten.

 

Eftersom det blev ett sånt här inlägg så kan jag passa på att säga att jag har ryckningar i ögat och det är störande! Igår kändes det som om mascaran kletat ihop fransarna på ett obehagligt sätt (fast den inte gjort det) och idag har jag världens ryckningar. Lunch med Magda idag, hon lär få sig ett litet behövligt skratt ;)