Ja förresten nu kom jag på vad det var jag skulle skriva i det första inlägget idag. Red ju på fröken igår (som vanligt) och blev återigen nästan knockad till marken (OBS! Bildligt talat!!!! hihi) under ridturen. Sån härlig pålla jag har, med så mycket inneboende kraft och styrka. 

 

Jag kan bara beklaga för dig, stackare, som tog tillbaka köpet av henne för att du inte valde att känna på dressyren något! Vilken miss! Det lyhörda kraftpaketet som gjorde allt för att försöka tillmötesgå mig igår är fortfarande mitt. När hon pumpade på, lätt i handen men ändå så fullt arbetande och vi båda bara hade koncentrationen på varandra så fanns det ingenstans jag hellre skulle vara.

 

 

När jag efter arbetet sedan lät henne sträcka ut i full galopp, med lösa tyglar så frustade hon som att NU fanns det ingen annanstans HON hellre skulle vara. Efter ett antal vändor så kortade jag upp tyglarna och tempot, körde några rena byten i båda varven, travade av och sedan skrittade jag av henne ut mot skogen. Jag är glad att det för tillfället är din förlust och absolut inte min. Inte på något sätt.