Jag har stått på skakig grund i nästan ett dygn. Efter alla tankar som väcktes igår så hade jag svårt att somna. Hjärtat pickade på snabbare och snabbare. Jag gick igenom saker som hänt i mitt liv, det är så mycket som har förträngts, sånt som inte förtjänar komma upp till ytan. Men sedan finns de dom minnen som jag MÅSTE ha. Sådant som jag behöver komma ihåg, hur jobbigt det än är, för att komma ihåg vem jag blivit och är. Det blir bara konflikt när dessa flyter ihop med varandra.

Men nog med vemod för idag. It´s all good! Eländet har gjort mig stark och säker på mig själv. Svackor får man ha. Idag har det varit en bättre dag. Jag har RIDIT. Längesedan sist. Skickar igen ett tack till den fina som hjälpt mig de sista dagarna. Please don´t move..?!

Fina fröken D fick springa på uteplanen idag. Vi gjorde lite ditt och datt. Kändes som att jag mest var tvungen känna efter vart hon befinner sig i kropp och knopp just nu. Det är mkt framåt, framåt, framåt. Vill få den där vilande känslan. Känslig för vikten, som vanligt. Skönt att hennes andra människa rider med stadiga händer. För fröken är detta A och O. Viktigt att vara lätt i handen i början av passet. Man gör sig en otjänst att forcera fram henne, då får man jobba så länge på att få henne lätt igen. Jobba, jobba :)

Eftersom hon introducerats både för slutor, fattningar från skritt och förvänd galopp av fina Marie, så tänkte jag att jag skulle känna efter vart hon står när det gäller det. Jag sammanfattar som så att Demone kör alltihop lite på en gång. Slutorna blev galoppfattningar och då gärna i förvänd, mycket samlad galopp. Wops, så var hennes huvud bland molnen!!! :) Sööööta!

Kärlek till er alla!